När du ser ljuset i tunneln, akta dej - det kan vara ett tåg..!

lördag 31 december 2011

Nyårsafton 2011

Som alla andra år svämmas media över av året som gått. Det går inte att titta åt något håll utan att få en våg av minnen sköljande både mot och över sig. Det är svårt att värja sig. Både mot minnen och mot de sammanfattande återblickarna.
Det är Sportåret som gick, Året i bilder och Citat vi minns från 2011 i all oändlighet. Vinklingarna kan göras på lika många sätt som det finns redaktörer.

Den ena idén är inte sämre än den andra.

Media fullkomligen slåss om våra minnen. De vill inget hellre än att få visa oss vad som är värt att minnas från året som gått. Vem som är värd att komma ihåg. Vilka misstag som inte ska få glömmas bort, utan måste upp till ytan en gång till, så att de med säkerhet präntas in i minnet. En gång för alla, så att säga.

För det är ju så, att för att kunna minnas och minnas bra, måste minnena återkallas. De minnen som återkallas ofta, minns man bättre. Så ju oftare något nämns, desto lättare kommer vi ihåg det.

Kommer någon någonsin att glömma Nyår, undrar man då…

lördag 24 december 2011

Julefrid

Förr, på den mörka medeltiden, utlystes julefriden på torget och alla invånarna önskades en God Jul. Då uppmanade man sina medborgare till ett stilla och och fridsamt uppförande och att de skulle fira Julen på ett andaktsfullt sätt i gemenskap, då det ju var Jesus'  födelsedag som firades.
Det utfärdades också en varning till den som hängav sig åt brottslighet under Juletiden: han fick högre straff, just bara för att Julefriden stördes.

Det är mycket som har ändrats under åren. Men en sak består; vår önskan till varandra om en God Jul. Och det är nog detsamma som en önskan om julfrid i vårt moderna samhälle.

Låt Julefrid råda.

söndag 13 november 2011

Sanna mina ord...

.. Keith Richards, Piaf, Groucho Marx, Miles Davies.. Listan kan bli hur lång som helst. Alla har inte läst dem alla. Och alla stjärnor har inte skrivit någon egen. Men – alla stjärnor och wannabes har en i tankarna - sin självbiografi. Berättelsen om Sig Själv, Boken som lättar på förlåten och låter vanliga människorna få se hur de har det.

En längtan efter att med sina egna ord få berätta hur de själva upplever sin situation. Att ge en exklusiv insyn i deras upphöjda liv. Ge sin syn på Saken.

Man läser. Man fascineras och förundras, skrattar och gråter. Man berörs av deras livsöden – ibland så lika ens eget och ibland så oändligt främmande.

Myter naggas i kanten, glamouren mattas. Människan bakom masken träder fram. Den Riktiga. Den som inte redigerats eller regisserats.

Man sväljer det mesta med hull och hår. Men mystiken tätnar. För ju mer de berättar om sitt liv och ju mer man får veta, desto mera undrar man…

Och till slut kommer frågan:

Är detta sant? Och om detta är sanningen, var det andra då lögner?

lördag 22 oktober 2011

Provsmakat

Gräsänka. I dagen mening är det en hustru, vars make är tillfälligt bortrest. Allt enligt NE. Alltid NE. Det är uppslagsverket som, trots priset, borde finnas i var mans (och kvinnas) bokhylla.

Ordet gräsänka kom 1738 och, fortfarande enligt NE, kan det också vara en benämning på en flicka som blivit förförd ute i det fria och därefter övergiven. I den definitionen känns det som ett sorgligt ord. Ett ord som ger en smak av bitterhet och svek. Inte gott alls.

Men – om man håller sig till den moderna betydelsen av gräsänka, så visst kan man väl känna smaken av lite sorgblandad glädje och en doft av sommar i ordet …
Speciellt nu när hösten är på ingående med full kraft.

tisdag 11 oktober 2011

Order av ord?

Kommer ordet order ursprungligen från ordet ord?

Är en order lättare att få verkställd om den ryts fram med dånande tordönstämma, än om den viskas fram med en ljuv röst? Vem hörs mest? Vem tas mest på allvar?

Samma sak kan sägas på många olika sätt. Och det som är kristallklart för den ena, är det inte alltid för den andra. Oavsett om röstläget är uppskruvat på MAX och trumhinnorna hotar sprängas, så är det ändå inte säkert att budskapet når hela vägen fram och blir förstått.

Det är ju så, att olika texter kräver olika formalia.  Postverkets gamla slogan Skriv som du talar, går inte hem i alla lägen.  Det gäller att anpassa stilen efter den tilltänkta läsaren.
Eller som de gamla romarna sa; Tala till bönder på bönders vis.

torsdag 29 september 2011

Musikens ord

Ord och visor. Ord och inga visor. Är det så att en sång inte på långa vägar är så effektfull som de taktfasta slagorden i ett demonstrationståg? Blir orden mindre seriösa när de är satta till en melodi, eller gör melodin att texten accentueras och flera får lättare att ta den till sig? En dikt som tonsatts är mer populär och välkänd än en som finns att läsa i en diktsamling. Bokförlagen satsar ogärna på att ge ut en diktsamling, medan skivbolagen är mer benägna att ge ut en skiva. Och även om utdragna gitarrsolon förmedlar känslor, är det själva texten som för fram budskapet.
Musiken får texten att leva, framhäver den. Tillsammans förstärker de varandra.

Formuleringar är inte lätta att få till. Att dessutom formulera sig så att orden går rakt in i hjärteroten, är ännu svårare. Det spelar ingen roll om det är i en dikt eller en låttext, eller om det är i en brödtext.  
Neil Young är en låtskrivare som har Gåvan. Han slog huvudet på spiken med sin formulering om sin senildemente far i Praire Wind för ett tag sen: ”before too much time took away his head”.


Den textraden säger oändligt mycket; Tidens tand som obevekligt tuggar i sig litegrann av tankar och känslor, så att återstoden blir suddig och rörig. Too much time...

onsdag 14 september 2011

Ordets väg - ut eller in?

När skrivarverkstäder och andra ska förklara och beskriva sin verksamhet, står det ibland att kursens syfte är att finna en väg in till sina ord.
Men vägen in till orden finns ju redan. Det är ju i tanken som själva ordet föds. Så det är väl snarare så att det är vägen ut, som måste göras tillgänglig, röjas på hinder som stoppar upp ordflödet?

Ibland är det som det blir trängsel bland alla orden när de vill ut. De stångas och bökas och kommer huller om buller. Inte alls i varken kronologisk eller ens i logisk ordning. Rena kaoset. Adverd blandas med torra substantiv och korta käcka småord nästan försvinner på bekostnad av de byråkratiskt långa och otympliga fraserna.

Men – det sägs att kosmos föds ur kaos. Att ur oordning reser sig ordningen.
Då finns det förmodligen hopp för alla skribenter, när orden slåss om platsen – både i huvudet och på pappret.

söndag 11 september 2011

Ordlöst

Det går att berätta en historia utan ord. Att gestalta utan ord. Det är bara andra medel som måste tas till. Se bara på Harpo i Bröderna Marx-filmerna. Han använde allt utom just rösten i sin kommunikation. Han visslade, hoppade, klättrade, grimaserade och använde musikinstrument för att få fram det han ville ha sagt. Sällan eller aldrig missförstod publiken honom.
Att sända ett budskap från en sändare till en mottagare – där mottagaren tar emot det och sedan bekräftar att han tagit emot och förstått det – är kommunikation.
Det är dessutom kommunikation när den är som bäst.

Att kommunicera kan ju tyckas vara lätt, men alla som någon gång lekt Viskleken vet hur ord och meningar förvanskas på sin väg mellan mottagare och sändare. Ju fler led, desto större risk för felaktigheter.

Det sägs att en av de tre saker som man mest klagar på vad gäller arbetsmiljön på arbetsplatser är kommunikation.
Dålig kommunikation, vill säga. Ingen har väl någonsin beklagat sig över att kommunikationen varit för god, för rak eller för tydlig..

Ibland krävs det emellertid inte så många ord för att få fram sitt budskap. Ibland räcker det med en blick, ibland med en gest. Mottagaren förstår ändå. Om man känner varandra. Annars inte. En blick från en vilt främmande människa, kan tolkas på oändligt många vis. Risken för missförstånd är både överhängande och uppenbar.. Och ibland rent av farlig.

Det är allstå inte bara orden man måste vara försiktig med.

söndag 21 augusti 2011

Världens farligaste ord

Kognition betyder enligt Nationalencyklopedin de tankefunktioner med vilkas hjälp information och kunskap hanteras.
Alltså vår förmåga att lära, tänka och bearbeta information. Hjärnan aktiveras av de ord den får till sig. Fattas ett ord, fyller den själv i och skapar sammanhanget. Hjärnan vill ha sammanhang. Finns det inget, skapar den ett eget - på gott och ont.
Det kan bli hur tokigt som helst, förmodligen. Tokroligt. Men oxå farligt. De farligaste orden är inte de utländska som vi inte förstår, utan de vi har runt oss hela tiden. De som blir nötta av tidens tand. Eller de som vi inte tänker på.
Vi och dem. Är det kanske de farligaste orden i världen? Ord som begränsar och stramar åt.. Ordet vi står för det som är välbekant och tryggt och de för något okänt som framkallar oro och rädsla.
Gränsen är dragen mellan gott och ont. Vi är goda - de är onda.
Egna barn och andras ungar..

lördag 13 augusti 2011

Det handlar om orden

Ord är inte bara ordklasser. Ord kan oxå visa ställningstagande. Att man väljer sida. För eller emot. Man kan aldrig vara både och. Det är antingen eller.
Med sitt ordval visar man sitt val.

I dagens Sydsvenska Dagbladet (pappersversionen) finns en artikel om just ordval Muren delar fortfarande vårt språk av Lotta Lundberg.

När Berlin-muren byggdes och gränsen stängdes mellan Öst och Väst, valde Berlinborna sida, inte bara politiskt utan även geografiskt.
Artikelförfattaren är bosatt i Berlin och funderar bland annat över vilka ord hon ska använda sig av; dödsremsa eller spärrzon? Är muren fallen eller riven?

Det är med orden man visar att man tar ställning, så man måste välja dem med omsorg.

lördag 6 augusti 2011

Fri att tycka och tala

”Jag hatar dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.”

Så sägs Voltaire, den franske 1700-talsfilosofen, ha uttryckt sig.
Det var både kloka och viktiga ord.

Vi tar för givet att vi kan koppla upp oss på nätet, prata i telefon eller skriva insändare om vad som för tillfället ligger oss närmast hjärtat - utan att bli kontrollerade eller censurerade. Ingen jagar oss om våra åsikter går mot strömmen. Vi hamnar inte i fängelse för att vi inte håller med regeringen. Vi får inte husarrest och berövade våra pass. Vi blir inte skjutna.
Vi får lov att ha en åsikt. Det är inget vi måste kämpa för. Vi bara säjer det rakt ut. Eller skriver. Eller gör en film. Eller något annat.
Vi uttrycker oss - det är vår rättighet.

Vi är så vana vid denna vår frihet att det inte är något vi tänker på. Det är inget vi ens reflekterar över. Och ännu mindre värdesätter.

Det är väl som med vatten; guld värt när man törstar i öknen, men inget värt när man dyker efter pärlor...

söndag 31 juli 2011

Skrivandets hantverk

Substantiv och verb är själva stommen i en text. Adjektiven och adverben det som fyller ut, levandegör och dekorerar. Det finns givna regler för ordföljd och kommatering. En mall att följa, så att det ska bli lätt både att skriva och att läsa.
Men det är inte så enkelt, att hitta de rätta orden och få dem i rätt följd när det är en vild ström av tankar och känslor, som man vill få ner på pränt så att de bildar meningar med sammanhang. Så att även den som inte tänkt tankarna eller känt känslorna ändå förstår vad som förmedlas. Det är en konst.
Själva skrivandet är således ett hantverk.
Jag ska tänka på det nästa gång jag öppnar min bok..