När du ser ljuset i tunneln, akta dej - det kan vara ett tåg..!

torsdag 29 september 2011

Musikens ord

Ord och visor. Ord och inga visor. Är det så att en sång inte på långa vägar är så effektfull som de taktfasta slagorden i ett demonstrationståg? Blir orden mindre seriösa när de är satta till en melodi, eller gör melodin att texten accentueras och flera får lättare att ta den till sig? En dikt som tonsatts är mer populär och välkänd än en som finns att läsa i en diktsamling. Bokförlagen satsar ogärna på att ge ut en diktsamling, medan skivbolagen är mer benägna att ge ut en skiva. Och även om utdragna gitarrsolon förmedlar känslor, är det själva texten som för fram budskapet.
Musiken får texten att leva, framhäver den. Tillsammans förstärker de varandra.

Formuleringar är inte lätta att få till. Att dessutom formulera sig så att orden går rakt in i hjärteroten, är ännu svårare. Det spelar ingen roll om det är i en dikt eller en låttext, eller om det är i en brödtext.  
Neil Young är en låtskrivare som har Gåvan. Han slog huvudet på spiken med sin formulering om sin senildemente far i Praire Wind för ett tag sen: ”before too much time took away his head”.


Den textraden säger oändligt mycket; Tidens tand som obevekligt tuggar i sig litegrann av tankar och känslor, så att återstoden blir suddig och rörig. Too much time...

onsdag 14 september 2011

Ordets väg - ut eller in?

När skrivarverkstäder och andra ska förklara och beskriva sin verksamhet, står det ibland att kursens syfte är att finna en väg in till sina ord.
Men vägen in till orden finns ju redan. Det är ju i tanken som själva ordet föds. Så det är väl snarare så att det är vägen ut, som måste göras tillgänglig, röjas på hinder som stoppar upp ordflödet?

Ibland är det som det blir trängsel bland alla orden när de vill ut. De stångas och bökas och kommer huller om buller. Inte alls i varken kronologisk eller ens i logisk ordning. Rena kaoset. Adverd blandas med torra substantiv och korta käcka småord nästan försvinner på bekostnad av de byråkratiskt långa och otympliga fraserna.

Men – det sägs att kosmos föds ur kaos. Att ur oordning reser sig ordningen.
Då finns det förmodligen hopp för alla skribenter, när orden slåss om platsen – både i huvudet och på pappret.

söndag 11 september 2011

Ordlöst

Det går att berätta en historia utan ord. Att gestalta utan ord. Det är bara andra medel som måste tas till. Se bara på Harpo i Bröderna Marx-filmerna. Han använde allt utom just rösten i sin kommunikation. Han visslade, hoppade, klättrade, grimaserade och använde musikinstrument för att få fram det han ville ha sagt. Sällan eller aldrig missförstod publiken honom.
Att sända ett budskap från en sändare till en mottagare – där mottagaren tar emot det och sedan bekräftar att han tagit emot och förstått det – är kommunikation.
Det är dessutom kommunikation när den är som bäst.

Att kommunicera kan ju tyckas vara lätt, men alla som någon gång lekt Viskleken vet hur ord och meningar förvanskas på sin väg mellan mottagare och sändare. Ju fler led, desto större risk för felaktigheter.

Det sägs att en av de tre saker som man mest klagar på vad gäller arbetsmiljön på arbetsplatser är kommunikation.
Dålig kommunikation, vill säga. Ingen har väl någonsin beklagat sig över att kommunikationen varit för god, för rak eller för tydlig..

Ibland krävs det emellertid inte så många ord för att få fram sitt budskap. Ibland räcker det med en blick, ibland med en gest. Mottagaren förstår ändå. Om man känner varandra. Annars inte. En blick från en vilt främmande människa, kan tolkas på oändligt många vis. Risken för missförstånd är både överhängande och uppenbar.. Och ibland rent av farlig.

Det är allstå inte bara orden man måste vara försiktig med.