Nyårsafton 2011

Som alla andra år svämmas media över av året som gått. Det går inte att titta åt något håll utan att få en våg av minnen sköljande både mot och över sig. Det är svårt att värja sig. Både mot minnen och mot de sammanfattande återblickarna.
Det är Sportåret som gick, Året i bilder och Citat vi minns från 2011 i all oändlighet. Vinklingarna kan göras på lika många sätt som det finns redaktörer.

Den ena idén är inte sämre än den andra.

Media fullkomligen slåss om våra minnen. De vill inget hellre än att få visa oss vad som är värt att minnas från året som gått. Vem som är värd att komma ihåg. Vilka misstag som inte ska få glömmas bort, utan måste upp till ytan en gång till, så att de med säkerhet präntas in i minnet. En gång för alla, så att säga.

För det är ju så, att för att kunna minnas och minnas bra, måste minnena återkallas. De minnen som återkallas ofta, minns man bättre. Så ju oftare något nämns, desto lättare kommer vi ihåg det.

Kommer någon någonsin att glömma Nyår, undrar man då…