När du ser ljuset i tunneln, akta dej - det kan vara ett tåg..!

lördag 25 augusti 2012

Far ror. Mor är rar



Minns alla första klass? När man lärde sig läsa? Första Läsebokens första meningar; Far ror. Mor är rar. Den första fascinationen när bokstäverna började hänga ihop? När man första gången obehindrat kunde se orden bakom bokstäverna?
S-K-O-L-A. Istället för en isolerad bokstav stod plötsligt hela ordet där i all sin prakt. Man bara förstod och såg ordet skola.
Fullständigt naturligt. Inget konstigt alls. Inte ett dugg svårt.

Att inte förstå orden som sägs eller skrivs, är ett handikapp. Det var förmodligen därför den allmänna skolplikten infördes. Alla skulle få möjligheten att lära sig skriva och läsa. Ingen skulle stå vid sidan av de skrivna orden.

Att inte kunna förstå en enkel skylt ställer till problem, stora som små; är det en herrtoa eller en damtoa? Är det kanske ingen toa alls, utan någonting helt annat?! Och så sitter osäkerheten där som ett skavande plåster inombords över att inte kunna förstå.

Nästan alla skyltar i vårt samhälle, är antingen kompletterade med en bild eller har enbart en bild som symbol. Det gör livet lite lättare för barn som ännu börjat skolan, de som inte talar vårt språk och de vuxna som inte kan läsa.

Det är en hel del som gått ut skolan utan att lära sig läsa. Och det är många som undviker att läsa. Det tar tid att staka sig igenom en text och orken och tålamodet tryter tills man ger upp försöken.
De finner inget nöje i bloggar. De twittrar inte. De sms:ar inte.

För dem är de skrivna orden inte ett nöje - bara ett nödvändigt ont.

söndag 19 augusti 2012

En känsla



Var Simone Bertaut verkligen halvsyster till Edith Piaf? Wikipedia, vår tids sanning, säger att det inte var så. Wikipedia säger att de var nära vänner. Men oavsett vilket, gick hennes initierade roman om Edith Piafs levnadsöde från trottoarkanterna i Paris, till Upptäckten och livet som Stjärna, genom märg och ben på läsarna.

Själv trodde jag vartenda ord jag läste – och då hade jag aldrig lyssnat eller ens hört talas om denna Piaf tidigare.

När jag läst ut boken, lånade jag lp:n på biblioteket och lyssnade till ”den stora rösten”. Och fastän jag aldrig förstått mer än en handfull franska glosor, gick musiken och rösten raka vägen till mitt hjärta. En stor röst i en liten kropp som trängde igenom allas våra pansar mot omvärlden.

Ibland behöver man inte förstå så många ord för att beröras. Det räcker att höra dem.

söndag 12 augusti 2012

Född, eller?



Jag kom av en slump till en (för mig) helt obekant blogg idag; Språkmakargatan. Där stod att läsa om blomsterbarn. Nej, inte de 60-talets blomsterbarn med härstamning från San Fransisco som var ett med haschdimmor, hippierörelse och Hare Krishna.

Nej, blomsterbarnen i denhär bloggen handlade om maskrosbarn och orkidébarn. Det ena ett mycket välkänt begrepp, men det andra helt nytt. Orkidébarn. Det hörs med en gående gång vad som menas; ett barn, värnlöst och mera ömtåligt än de andra barnen runt omkring. Till skillnad från maskrosbarnet, som är tuffare än tuff och kan ta sig förbi och igenom de svåraste hinder utan hjälp från någon annan.

Jag blev lite fundersam när jag läste att uttrycket maskrosbarn myntades i DN 1985; själv har jag trott att det har betydligt många fler år på nacken och att barnpsykologen Gustav Jonsson hade ett eller flera fingrar med i spelet.

Det fick mig att börja fundera både på hur ord och uttryck myntas, men också vem som bestämmer när de är födda. Det är ju inte så att det sätts in en annons under Födde när ett nytt ord eller uttryck sett dagens ljus..







lördag 4 augusti 2012

Oskriven litteratur


Julia Kristeva har sagt att den som har god kännedom om orden och dess betydelse och om litteraturen, är väl lämpad att som psykoanalytiker ta emot och bearbeta det som psykiskt sjuka människor har att säga.

Det som sägs i en behandlingssoffa kan vara stor litteratur – fast oskriven
Det är väl inte märkligare än att rätta sig efter oskrivna lagar.

Men om den oskrivna litteraturens alla tankar plötsligt sätts på pränt, om än aldrig så motvilligt, vem ska då ha rätten till dem?
Blir det tjuven som stal orden eller blir det patienten som tänkte tankarna?