Intertextualitet?

Ord som staplas på varandra, eller ställs bredvid varandra, hänger ihop och bildar meningar. Tillsammans skapas en text. Den kan handla om precis vad som helst. Ibland om ingenting alls. Den ena texten är inte den andra lik. Den kan vara bra eller dålig, fullständigt ointressant för den stora massan eller en sann kioskvältare. En text är en text. Den är alltid läsbar, men inte nödvändigtvis läsvärd.

Julia Kristeva, som är både psykoanalytiker och litteraturvetare, har sagt att alla texter alltid ingår i olika relationer med andra texter, att ingen text kan stå ensam. Hon kallar det intertextualitet.

Blir inte det lite som mysteriet med vem som kom först; ägget eller hönan..?

Ord-ekvilibrist

En ekvilibrist är en balanskonstnär och därför måste en ord-ekvilibrist följaktligen bli en som balanserar med orden på ett ytterst skickligt vis.

Jag ser framför mig en jonglör som istället för sprakande facklor, bollar med orden.
Runt honom yr bokstäver i alla de former och färger. Det gnistrar och glimmar.
Och det får mig osökt att tänka på Hans Alfredsons lilla pärla Varför är det så ont om Q?, där Q-hunden och boven använder en lettrosug för att stjäla alla bokstäver som finns. Varken skyltar, tidningar eller böcker går säkra när de är på stöldturné.

Oh, grymma tanke – en värld utan bokstäver och ord!? Där vill ingen vara...

Våld

Att göra våld på sig själv, är en formulering man kan se i äldre romaner.
Att behärska sitt sinne. Att göra sitt yttersta för att hålla tillbaka känslorna, att hålla dem inombords.
I dagens samhälle är det en sällsynt företeelse.
Nu lever man ut sina känslor. Det finns teve-program som går ut på att bråka med grannarna, att få sig en känga av en arg hantverkare eller bli uppläxad för sina matvanor.
Man våldför sig mot varandra. Män mot kvinnor. Kvinnor mot kvinnor. Regeringar mot sina folk. Folken mot sina regeringar.
Alla kombinationer finns representerade. Barn mot barn.
Alla mot alla.
Vapen finns i en aldrig sinande ström och politiker slår knut på sig själva för att hitta lösningar.

Inte någonstans talas det om att göra våld på sig själv.
Åtminstone inte i betydelsen att behärska sig. Att göra våld på sig själv nuförtiden tycks mera vara självskadebeteende av olika sorter.

Tiderna förändras.