När du ser ljuset i tunneln, akta dej - det kan vara ett tåg..!

torsdag 13 mars 2014

Besviken och sviken

Nej, jag är inte sviken. Bara jävligt besviken.

Så lät en textrad för några decennier sedan. Jag tyckte att den var bra då och jag tycker detsamma idag. Vem som var upphovsmannen, eller kvinnan för den delen, har jag ingen aning om. Det spelar mindre roll.
Det är orden i sig som räknas.

Sviken eller besviken?

Kan man svika sig själv? Det borde i så fall innebära att man gör våld på sig själv och sina ideal. Inte det lättaste.
Lättare då att göra sig själv besviken. Att man misslyckas i något man satt sig för.
Som att gapa över mycket och mista hela stycket, kanske...?

Ordet besviken har funnits i svenskan sedan 1598, men själva känslan har nog funnits långt före det. Kan ju ta ett tag att sätta ord på känslor. Har man förstått.


tisdag 11 mars 2014

Minnesbank

Att komma ihåg att inte glömma bort är en fin förmåga. Den bör odlas och vårdas. Hjärnan processar hur många uppgifter som helst per dygn och per minut. Den sorterar, lägger undan och drar fram - allt efter som de behövs.
Fast ibland blir det fel. Det är då man glömmer.
Åh, så himla irriterande! Släckte jag lampan? Låste jag dörren?
Ibland får man vända om - bara för att kontrollera. Onödiga steg och flera sekunder till spillo. Som en modern människa mitt i tillvaron ska man spara in på både steg och minuter. Inte ränna fram och tillbaka och kontrollera sig själv. 

Det faller ur minnet. Som ett löv från en kvist, tyst och liksom obemärkt faller det bara bort. Försvinner. Singlar ner i nån vindlande avgrund i hjärnan där det lägger sig till vila.
Det är i varje fall den bilden jag får när jag hör det föll mej ur minnet.

För själv kommer jag knappt ihåg att jag glömmer bort....

måndag 10 mars 2014

Strålande!

Åh, en så'n dag! En helt strålande dag!
Solen glider upp på himlavalvet och inte nog med att den sprider ljus - den värmer också! Vinden mot kinden är inte längre stickande kall, utan känns len och ljum.

Men, strålande?! Vaddå strålande? Själva dagen i sig kan ju inte stråla. Det är ju bara ett tidsbegrepp. Ett substantiv, förvisso, men knappast ett man kan ta på. En lampa kan stråla. Och solen, såklart. Men - dagen? Knappast!

Eller det är kanske till att vara petig i vårsolens glans?

söndag 9 mars 2014

Mera, mera!

Jag läste häromdagen om 5:2-dieten och stötte då på ett nytt okänt ord; hyperfagi, som betyder överdriven aptit.

Överdriven aptit har oftast det tråkiga med sig att det resulterar i övervikt eller till och med fetma.

Det finns nog de som lider av överdriven aptit, som är sjuka av det, menar jag. Annars skulle det väl inte finnas en latinsk term?
Och han som kom på 5:2-dieten var ju läkare. Äpplet brukar inte falla så långt från päronträden, har man ju hört..

Men, jag undrar, jag, om han läst om studien på den odling av gös, som utfodrades varannan dag. De försökte kompensera för sina fastedagar genom att äta mer de dagar de utfodrades och drabbades på kuppen av hyperfagi.
Men vi är inte gösar, vi.


lördag 8 mars 2014

Tantens väg

"Ååå tjejer. Ååå tjejer. Vi måste höja våra röster för att höras."

Så lät det på 70-talet och så skulle det kunna låta idag.
Världen är fortfarande inte speciellt jämställd, men debatten är förändrad. Tiden sätter sina spår.
De som stod och sjöng på barrikaderna 1974 gör nog helt andra saker idag. Då var de tjejer. Idag får de nog, oavsett vad man tycker om det, kallas tanter.
Nåväl. Bägge börjar på t, så det ena är kanske inte sämre än det andra?

Att ordet tjej kommer från romani, är det väl få som missat, men att tant kommer från latinet, var i alla fall en överraskning för mej. Kanske från tyskan, trodde jag.
Men nej. Från latinet via franskan och sen till svenskan.

Outgrundliga äro ordens vägar...

fredag 7 mars 2014

Shakespeare vs Strindberg

Jag är med i en bokcirkel, där vi läser uteslutande Shakespeare. Vi började med Romeo och Juliet, som faktiskt föll oss alla på läppen. Värre blev det med En midsommarnattsdröm. Den som enligt kritiker och förståsigpåare i största allmänhet skulle vara en lättsam och humoristisk historia fick inte någon av oss att dra det allra minsta på mun. En trist historia. Sa vi.
Nu är vi inne på tredje verket, Othello, och efter att bara precis ha nosat på den, är jag övertygad om att den ge goda lässtunder i soffan framöver!  

Och läsestunder behöver man! Att få dra sig undan och in i någon annans verklighet, upptäcka nya världar, lära känna nya karaktärer är en lyx som alla borde unna sig dagligen.

 Jag tror, som sagt, att man utökar sitt ordförråd genom att läsa. Vi lär oss ju ständigt nya ord, ibland utan att tänka på det. Ibland medvetet, genom att till exempel slå upp främmande ord.
Och genom att aktivt använda språket, bildar vi också nya ord. Ju mer man brukar orden, desto större ordförråd i olika sammanhang får man.

Man har gjort en jämförelse mellan Shakespeare och Strindberg och räknat hur många olika ord de använder i sina olika verk.
Shakespeare uppvisar 29 066 och Strindberg uppvisar 119 288 olika ord. Det är en väsentlig skillnad!
Men vad betyder det? Att Strindberg var fyra gånger så duktig som Shakespeare språkligt sett? Att han var en nyskapare av ord i större utsträckning än Shakespeare?
Eller går det inte att jämföra så mellan två olika språk?

Det kan väl vara något att kontemplera över i helgen...?

torsdag 6 mars 2014

Rik på ord


Att det finns så många ord! Och dessutom så många som man inte förstår eller någonsin har hört, trots att man tycker att man har ett bra ordförråd.

Jag brukar slå upp ord som jag inte förstår, eller som jag blir osäker på. Det är en vana som jag fått med mej från skolåren. Lärarna uppmuntrade till att ta fram ordböcker och uppslagsverk. Och det har hängt i. Det är bra, för jag tror att det ökar ordförrådet. Eller så är det kanske så att de nya orden man lär sig tränger bort några andra. Men det är väl i så fall några som man sällan eller aldrig använder, så det märks inte och spelar ingen roll.

Det är en bra studieteknik, att ta reda på ord som man inte förstår, tycker jag. Ofta är det ju så att man tröttnar på läsandet, för att det är något man läst som man inte helt begriper. Det är en teori som bland andra scientologerna för fram.

När jag första gången läste en roman av Klas Östergren (Gentlemen) ägnade jag nog lika mycket tid i ordboken som i själva romanen. Den var i särklass den svåraste bok jag läst. Men den var så bra att jag inte ville lägga den ifrån mej och jag tog hellre besväret med att slå upp och läsa om hela stycken, än att ge upp och inte få veta hur det skulle gå.

Så är det ju med historier som fängslar; man vill veta mera. En bra bok är en bok som är som en cliffhanger på varje sida. Inte så många författare som kan leva upp till det - men de kan ju alltid sträva efter det..!

Att förutom bli serverad en god historia, även bli några ord rikare är inget som händer varje dag. Det kallas berikande.

onsdag 5 mars 2014

USP

Det gäller att hitta the Unique Selling Point. Just dendär lilla grejen varikring allting kretsar. Spiken på huvudet. Pudelns kärna. Uspen. 
När man hittat den, har man hittat syftet, meningen och kan börja sin målsökning. Spelar ingen roll om det handlar om affärer, artiklar, vänskap eller vad.
Uspen är navet.

Lika bra att ta till sig det med en gång och fundera över sin egen usp.

tisdag 4 mars 2014

Språket med en egen flagga

La Esperanta flagoEsperanto. Ingens modersmål och därför ett språk som alla kan lära sig och använda sig av på lika villkor. Inget språk som ersätter ett annat. Bara ett andraspråk för alla. Ett språk som har en egen flagga och enbart påhittade egna ord. Ett tekniskt språk.

Esperanto skapades ursprungligen av en polsk ögonläkare, Ludvig L. Zamenhof under slutet av 1800-talet.
Han gav under täcknamnet Doktoro Esperanto – en doktor som hoppas - ut små häften som förklarade hur hans nya språk var uppbyggt. Han kallade det för La Internacia Lingvo, det internationella språket. Det hade inslag av bland annat turkiska, spanska, swahili och kinesiska.
Det spreds snabbt över världen. Och lever än.

Kanske är det hoppets språk? Eller nyordens språk?
För ett så konstruerat språk kan väl i alla fall inte vara kärlekens språk?






måndag 3 mars 2014

Facksnack

Terminologi. Ett sätt att skriva och att tala så att andra i den egna världen förstår omedelbart och exakt vad som menas. Eller ett sätt att utestänga andra.

Byråkratsvenska. Myndighetspråk. Sociolekter.

Det kan vara snårigt att ta sig igenom texten för den oinvigde. Precis som det är svårt för den som just lärt sig läsa. Jag minns själv när jag skulle ljuda mig igenom texten i läseboken på högläsningen i skolan. Hur ordet balkong blev till bal-kong och jag faktiskt inte förstod ett jota av de ord jag läste.
Där var bara en massa ord. Jag kunde i och för sig tyda dem, foga bokstäverna samman så att de blev till ord och meningar. Men det fanns ingen innebörd i dem. De var inget annat än tomma ord.

Så är det för den som inte bemästrar facksnacket. Det kan vara förkortningar som blir till en bokstavsdjungel, eller det kan vara helt andra ord än de man använder i vanligt umgänge. 
Det tar ett tag innan man lärt sig. Innan man känner sig hemma. Innan man själv anammar terminologin med självklarhet. Innan man blivit varm i kläderna.
Men då, då sitter den där som en smäck! Och då är man med ens en smula världsvan och slänger sig med ord och uttryck och förkortningar som om man aldrig gjort annat.

Man är någon att räkna med. Man är med.

söndag 2 mars 2014

Mars


lördag 1 mars 2014

En utmaning på en tykobrahedag

En tykobrahedag är en dag då allting går snett. Precis som egyptiska dagar eller förkastade dagar. Det är samma sak, enligt mitt favorituppslagsverk NE. Det är inga bra dagar.
 
Enligt Bondepraktikan är bl a den 1 mars en tykobrahedag. En otursdag. En dag då Murphy's lag råder. Det som kan gå snett, det går snett. Det är det enda man kan vara riktigt säker på.
 
Med den kunskapen i minnet, kan man ju på allvar börja fundera över hur smart det var att anta en utmaning just idag.
En utmaning är ju när man uppmanas till att ta kamp, att tävla. Det är skicklighet i kombination med tur och tillfälligheter, som avgör vem som till slut står där som vinnaren.
Det handlar inte om att delta eller att kämpa väl. Det handlar om att vinna.

Vad man vinner är oväsentligt. Ära, guld, berömmelse - eller tillfredsställelsen i att ha vunnit en seger över sig själv, kan kvitta lika.

Det är att stå där som segrare som räknas!
 
Blogg100 logotype