Rik på ord

Att det finns så många ord! Och dessutom så många som man inte förstår eller någonsin har hört, trots att man tycker att man har ett bra ordförråd.

Jag brukar slå upp ord som jag inte förstår, eller som jag blir osäker på. Det är en vana som jag fått med mej från skolåren. Lärarna uppmuntrade till att ta fram ordböcker och uppslagsverk. Och det har hängt i. Det är bra, för jag tror att det ökar ordförrådet. Eller så är det kanske så att de nya orden man lär sig tränger bort några andra. Men det är väl i så fall några som man sällan eller aldrig använder, så det märks inte och spelar ingen roll.

Det är en bra studieteknik, att ta reda på ord som man inte förstår, tycker jag. Ofta är det ju så att man tröttnar på läsandet, för att det är något man läst som man inte helt begriper. Det är en teori som bland andra scientologerna för fram.

När jag första gången läste en roman av Klas Östergren (Gentlemen) ägnade jag nog lika mycket tid i ordboken som i själva romanen. Den var i särklass den svåraste bok jag läst. Men den var så bra att jag inte ville lägga den ifrån mej och jag tog hellre besväret med att slå upp och läsa om hela stycken, än att ge upp och inte få veta hur det skulle gå.

Så är det ju med historier som fängslar; man vill veta mera. En bra bok är en bok som är som en cliffhanger på varje sida. Inte så många författare som kan leva upp till det - men de kan ju alltid sträva efter det..!

Att förutom bli serverad en god historia, även bli några ord rikare är inget som händer varje dag. Det kallas berikande.