Jag är med i en bokcirkel, där vi läser uteslutande Shakespeare. Vi började med Romeo och Juliet, som faktiskt föll oss alla på läppen. Värre blev det med En midsommarnattsdröm. Den som enligt kritiker och förståsigpåare i största allmänhet skulle vara en lättsam och humoristisk historia fick inte någon av oss att dra det allra minsta på mun. En trist historia. Sa vi.
Nu är vi inne på tredje verket, Othello, och efter att bara precis ha nosat på den, är jag övertygad om att den ge goda lässtunder i soffan framöver!
Och läsestunder behöver man! Att få dra sig undan och in i någon annans verklighet, upptäcka nya världar, lära känna nya karaktärer är en lyx som alla borde unna sig dagligen.
Jag tror, som sagt, att man utökar sitt ordförråd genom att läsa. Vi lär oss ju ständigt nya ord, ibland utan att tänka på det. Ibland medvetet, genom att till exempel slå upp främmande ord.
Och genom att aktivt använda språket, bildar vi också nya ord. Ju mer man brukar orden, desto större ordförråd i olika sammanhang får man.
Man har gjort en jämförelse mellan Shakespeare och Strindberg och räknat hur många olika ord de använder i sina olika verk.
Shakespeare uppvisar 29 066 och Strindberg uppvisar 119 288 olika ord. Det är en väsentlig skillnad!
Men vad betyder det? Att Strindberg var fyra gånger så duktig som Shakespeare språkligt sett? Att han var en nyskapare av ord i större utsträckning än Shakespeare?
Eller går det inte att jämföra så mellan två olika språk?
Det kan väl vara något att kontemplera över i helgen...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar