Solen glider upp på himlavalvet och inte nog med att den sprider ljus - den värmer också! Vinden mot kinden är inte längre stickande kall, utan känns len och ljum.
Men, strålande?! Vaddå strålande? Själva dagen i sig kan ju inte stråla. Det är ju bara ett tidsbegrepp. Ett substantiv, förvisso, men knappast ett man kan ta på. En lampa kan stråla. Och solen, såklart. Men - dagen? Knappast!
Eller det är kanske till att vara petig i vårsolens glans?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar